(من یک ایرانی تبعیدی هستم)
Jag är exil-iranier. Eller nästan-iranier. Snarare nästan-svensk.
Jag hör dom prata om det som är mitt.
Det pratas om kravaller, uppror och allao akbar.
(حرف می زنند از قیام، از شورش و ازالله اکبر . من یک ایرانی تبعیدی هستم. یا تقریبا ایرانی.)
Och som om minnet blivit en kroppsdel istället för tanke, som inte känner av mitt motstånd, min förträngning. Kroppsdelen gör sig påmind, plötslig, flyktig, förväntansfull.
(حاالا دیگرمی توانیم بازگردیم. محبوب من، محبوب من به تو می گویم که نمی توانی یک دیکتاتور را درک کنی).
Min älskade du kan inte förhålla dig till en diktatur säger jag.
Dom sa på radio, svensk radio, nationell radio att det var anhängare som firade och anhängare som skrek. Och jag sa dom kan inte förhålla sig till diktatur.
(نه این که آنها نمی فهمند. من برسرحرف خود هستم. آنها درک نمی کنند.)
Och dom pratar om anhängare. Som om det fanns ett val.
(و آنها از انتخابات حرف می زنند. گویی مردم می توانند انتخاب کنند.)
Fortfarande samma sätt att behandla demokrati. Och det där andra. Den diktatur som Europa inte fördömer men känner sig kapabel att tolka, beskriva, bemästra.
(و خون بر خیابان های ایران جاری می شود. و امید به پشت بام ها می رود.)
Det pratas om val. Och VISS kränkning.
Men blodet rör sig på Irans gator. Och blodet flyter inte på grund av ett val. Och föräldrar sörjer inte en VISS kränkning.
((و امید به پشت بام ها می رود.
Jag önskar jag kunde beskriva att jag kan förhålla mig till diktatur. Även om du pratar om anhängare. Som om det fanns ett val. Som om en torterat mindre och en förbjudit mer. För en kan förhålla sig till tortyr. Och revolution. Även om du kallar det demonstration.
((خون بر خیابان های ایران حرکت می کند. اما امید به پشت بام ها می رود. و ما می شنویم.
Och hoppet går upp på taken. Och vi hör.
(بیا برویم)
Och jag önskar jag kunde vara där. Känna där. Ta på där.
(بیا برویم. چون دلم می خواهد آنجا باشم. آنجا را احساس کنم. آنجا را لمس کنم. ناتوانی من. غم من. دلتنگی من.)
Min brist. Min sorg. Min saknad. Min förväntan. Min brist. Min sorg. Mitt hopp.
För jag önskar jag kunde ta på där.
Men jag står här. Och jag hör.
(امید به پشت بام ها می رود. و ما می شنویم. )
Och vi hör. Och vi glömmer aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar