Talare: Maria Modig (vid manifestationen 25/6)

”Jag är rösten” På persiska:”Man Neda Hastam, man seda ye to hastam” Ska jag göra min röst hörd och säga min mening eller ska jag tiga och lyda? Är det farligt för mig eller min familj att opponera mig att uttrycka min åsikt? Inte här i Sverige, inte nu, inte i ett land där vi respekterar de demokratiska rättigheterna. De som drivs av en vilja att förändra, att verka för att man ska få uttrycka sig fritt, skriva och ge ut de texter och den skönlitteratur man vill, önskar påverka sitt land till att ge sina medborgare sina mänskliga rättigheter.Dessa kallas för ”olydiga” mot staten och straffas.

Till Ayatollah Khamenei och president Ahmadinejad, och andra maktutövare i Iran! Vi är djupt bedrövade och upprörda över bemötandet av de människor som velat visa sina åsikter och uttrycka sitt missnöje för händelseutvecklingen de senaste dagarna i Iran. Vi kräver att ni släpper de fängslade vars enda syfte varit att delta i fredliga demonstrationer för den mänskliga rättigheten att fritt uttrycka sin åsikt. Vi vill att ni garanterar att de människor som vill verka för sina demokratiska rättigheter möts med respekt och värdighet.

Vi som är samlade här på Medborgarplatsen, medborgarnas plats, i Stockholm visar att vi ger vårt stöd till våra bröder och systrar i Iran. Vi som är här tänker på alla er som önskar att få leva i fred och ro i Iran, att få fritt uttrycka era åsikter, skriva och läsa, samtala och utveckla tankar, lyssna och debattera, skapa konst och litteratur, skratta och gråta, leka och arbeta. Här på detta torg vill jag skicka mina varmaste tankar och mitt stöd till er, de rädda och de modiga, till er som gömmer och skyddar era närmaste och till er som vågar visa öppet vad ni tycker om förtryck och maktövergrepp.

Vi stöder er alla i den förändring som ni är med om att driva och som handlar om era möjligheter att få respekt för att visa vad ni tycker och tänker. Förbjudna tankar som vänder upp och ned på en förtryckarregims sanningar, kan, om de skrivs ner, läsas av andra. Att tänka tyst för sig själv är en underbar vana som förbereder en att pröva sina tankar utåt. Ibland genom att skriva ner orden, ibland genom att berätta och pröva tankarna tillsammans med andra. När den religiösa eller politiska makten hindrar människor från att tänka fritt, sprida sina tankar och vrida och vända på dem tillsammans med andra uppstår grupper av förtryck och kontroll som vill tysta de människor som skriver eller säger sin mening.

Just nu och här vill vi visa vårt stöd för de människor som verkar för att mänskliga rättigheter efterlevs i Iran: Vi vill att ni, bröder och systrar i Iran ska få veta att vi försöker informera oss så mycket vi kan om er situation. Att vi tänker på er varje sekund. Att vi också känner starkt för tillsammans med alla som en gång lämnade Iran på grund av förtryck och förföljelse. Vi önskar att vårt stöd till er ska nå fram, att ni känner att er kamp för demokratiska viljeyttringar och rätten att offentligt få uttrycka era åsikter i ert land har vårt helhjärtade stöd. Kurage kommer av ordet ”hjärta”. Det civilkurage ni visar är något vi känner i våra hjärtan här i det land där vi får uttrycka oss fritt i litteraturen och i konsten, i politiken och i samhället, i tidningar och i böcker, på teatrar och skolor.

Frige alla politiska fångar i Iran! Värna respekten för det iranska folket och dess frihet! Befria orden i Iran!

Maria Modig Författare och journalist Fd ordförande i Fängslade Författares Kommitté i Svenska PEN