torsdag 25 juni 2009
Reflektion - manifestationen 25/6
Kära vänner!
Efter en lång dag på Medborgarplatsen är det nu dags att reflektera kring dagens manifestation. Har vi uppnått vårt mål?
Låt oss gå igenom och påminnas om syftet med dagens samling, något som Vi anser är oerhört viktigt att ha i minnet:
Huvud tanken med manifestationen var att på bästa möjliga sätt kunna nå ut till det SVENSKA majoritets samhället, till svenskarna. Därför gjorde vi valet att endast låta de medverkande hålla sina tal på svenska igenom hela programmet. Detta så att den större gruppen faktiskt förstår varför vi står där samlade på torget och demonstrerar, det är på så sätt vi kan komma ett steg längre i vår kamp!
De må finnas splittringar mellan olika iranska grupper men vi tycker att dagens manifestation och alla personer som närvarat under dagen förtjänar en (stor) applåd för den enighet som fanns och för att manifestationen kunde genomföras lugnt och som planerat utan problem.
Självfallet uppstår det ibland delade åsikter kring huruvida man ska göra det ena eller det andra (exempelvis om det är rätt att ha musik eller inte), speciellt skall man komma ihåg att sådant är lätt hänt när ämnet är så pass känsligt som det är.
Musikerna spelade idag av ren KÄRLEK för Irans frihetskämpar, och med hoppet om att genom sin musik kunna sprida ännu mera hopp. Är det inte precis de Vi behöver? Mer hopp, med en gnutta glädje?
Vi ber om ursäkt om någon har upplevt detta som upprörande eller kränkande, detta var givetvis inte vår mening.
Men jag ber Er att inte försvinna in i dessa svarta och dystra moln som just nu skymmer ljuset. Vi måste våga tro och ha hopp, och faktisk kunna känna att glädje är en känsla som är möjligt att uppnå. Hur annars kan vi vinna kampen mot Irans tyranni? Att vi ska sörja och vara tysta är precis vad de vill!
För alla dem som mist sina liv i kampen om FRIHET och DEMOKRATI, för deras skull måste vi våga visa oss och göra våra röster hörda. Vi är röster som inte går tystas ned, oavsett om det är röster i form att musik eller slagord. VI MÅSTE VÅGA HÖRAS! (och därmed sluta tysta ner varandra!)
Tack till alla Er som kom och ett stort tack till alla talare och artister som ställde upp.
VI lyckades tillsammans, även om detta bara var ett mini steg, så var det ett steg åt rätt riktning.
Det var inte bara svensk-iranier på plats utan vi kunde idag dela vår sorg med massa svenskar som kommit för att visa sitt stöd. På plats fanns även Sveriges Radio och P1 sände LIVE från manifestationen! Journalister och TV fanns på plats och på så sätt nådde vi ytterliga ett steg längre ut i samhället!
Det är en lång väg att gå men låt oss ha hoppet uppe...
Vi kommer att lägga upp alla medverkarnas tal här på bloggen, och många fina bilder från dagens manifestation! Håll utkik här!
”vid pennan”/ Ronak
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
lycka till
Skicka en kommentar