Talare: Magnus Andersson,c

Jag har aldrig varit i Iran. Men känner ändå en djup gemenskap med dem som idag slåss för demokrati, mänskliga rättigheter och för att deras röst ska räknas i Iran. Därför att människovärdet är för mig så mycket viktigare än diplomatiska förbindelser med tyranner och diktatorer runt om i världen. Jag har däremot varit i ett annat land där demokrati inte råder. Där träffade jag en kille som såg mig djupt in i ögonen och sa att han hade bestämt sig. Han skulle berätta för så många som han kunde, att ett annat land var möjligt. Ett land där varje röst spelar roll, ett land där man faktiskt får uttrycka en åsikt utan att vara rädd, ett land där det inte står poliser i varje gathörn och bötfäller människor helt utan anledning. En demokrati där oliktänkande inte slängs i fängelsehålor. Han är förmodligen en av de mest fantastiska människor jag mött. Och han är inte ensam. I själva verket är varje enskild människa fantastisk. Och fantastiska människor gör fantastiska saker. Det är människors vilja och driv att göra sitt liv lite bättre som kommer skapa demokrati i Iran, Alla dessa fantastiska människor som idag på Teherans gator går ut med livet som insats och rösten som vapen, de kan inte tystas. Trots Ahmadinedjads kärnvapenspetsar, förtryckande militär, polis och expertrådets milis så fortsätter protesterna. Det som började trevande på taken på nätterna fortsätter nu öppet ute på gatorna, bland musiker och i fotbollslandslaget. Trots hot, förbud, misshandel och mord klarar inte regimen av att stoppa alla dessa fantastiska människors kamp för demokrati frihet. Det är för att visa vårt stöd och säga tack till dessa fantastiska människor vi står här idag. För lite mer än femtio år sen stod en man och skrek ut över mycket större folkmassor än så här, just give us the ballot, ge oss bara rösten. Så kommer vi inte vara rädda för att mista våra grundläggande rättigheter. Ge oss bara rösten, så kommer vi placera goda män i de lagstiftande församlingarna. Den gången var det Marin Luther King. Idag är det människorna på Teherans gator. Och det är lätt att stämma in. Ge oss bara rösten – var tog rösten vägen? Det är lätt och ändå modigt att kräva omräkning av rösterna. Det är modigt, men ändå inte tillräckligt att kräva en ny president. För när religiösa ledare får stoppa människor från att kandidera i valet spelar det inte så stor roll vem av dem som blir president. Alla de fantastiska människor som idag står upp mot regimen i Iran gör det för att de vill ha verklig demokrati. De vill fritt kunna gå på gatorna med sin pojk- eller flickvän, de vill kunna rösta på vem de vill, uttrycka sina åsikter utan att bli kastad i fängelsehålor, till och med kanske dricka ett glas vin utan att bli straffad Det är inga stora krav. Men för den rätten vi ska hjälpa dem att slåss. Jag känner mig liten. Jag har svårt att förstå vad jag ska göra för att hjälpa dem, men några saker måste vi ändå våga fråga oss. Är ett människoliv i Sverige mer värt än ett i Iran? Eller i USA, Belgien eller Frankrike? Självklart inte. Men om det inte är så, varför hör vi inte Obama, Reinfeldt, Sarkozy, FN eller EU fördöma Iran, sätta in handlingsplan, sanktioner och faktiskt börjar agera. Om vi menar allvar med att stötta Irans folk, så måste vi också våga agera. Vi ska hjälpa de underbara människor som kämpar i Iran, de som skadas, de som behöver stöd och de som är de verkliga hjältarna. De som med risk för sina egna och familjens liv står upp mot förtryckarregimen. De måste få en fristad vid Sveriges Ambassad, öppna ambassaden. Men även EU måste prata med en röst, om inget gjorts innan Sverige tar över ordförandeskapet nästa vecka måste Fredrik Reinfeldts första uppgift vara att samla länderna för ett starkt fördömande av förtrycket och mördande av oskyldiga. FN måste börja prata. Förenta Nationerna finns där för att säga ifrån när mänskliga rättigheter kränks. Det är dags att göra det nu. Vi ska göra det, för att vi vet. Att en dag kommer Irans befolkning att kunna resa över gränser, en dag kommer deras röst att räknas, en dag kommer de att få sina mänskliga rättigheter, en dag kommer även Iran att vara ett land där demonstrationer är tillåtna. En dag kommer Iran att vara en demokrati. Det enda vi vill göra är att stödja alla de fantastiska människor som varje dag gör vad de kan för att den dagen ska komma så snart som möjligt. Vi kan känna oss små, men tillsammans gör ni, gör vi, något helt fantastiskt. Vi stödjer en av de viktigaste människorättskamperna i just nu. Tack för att ni gör det.

Magnus Andersson, ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund